bland alla andra som är här

jag tror jag lägger ner här. men matbloggen finns kvar och i den står det alltid något matnyttigt.

jag har tappat bort en sak. en av mina viktigaste saker. jag hatar att tappa bort saker. den borde ju finnas, eller är den borta för alltid?

vill du hjälpa mig att leta?

idag gick jag upp tidigt. nä, lögn. jag vaknade tidigt jag gick ingalunda upp. och ringde till vårdcentralen. "det är många som ringer just nu, försök igen om en liten stund, eller nästföljande vardag." om och om igen. men helt plötsligt som en skänk från ovan så fick jag "knappa in ditt telefonnummer följt av fyrkant så ringer vi upp." så jag knappade in och sen började den långa väntan. någon gång skulle dom ju ringa, väntan blir längre och längre och klockan 11.56 ringer de tillslut. fick en tid kl 12.05. Va falls! eftersom jag suttit och ringt och telefonvaktat hela dagen så hade jag ju ingalunda hunnit duscha/klä på mig/sminka mig mm. till slut fick jag den sura rösten i telefonen att inse det och fick en tid  14.40 "men då måste du vara i tid för då hinner dom inte vänta på dig och om inte den tiden duger så får du återkomma nästa vecka". kors.


Jag förstår också att sjuksköterskor har så mycket viktigare saker att göra än att vänta in min duschning/sminkning/påtagning av kläder, dom typ räddar ju liv och sånt annars. men om jag var sjuksköterska skulle jag uppskatta om mina patienter inte luktade illa när de kom, och att dom i alla fall var anständigt klädda. Och bara en undran, om sjuksköterskorna har så lite att göra så man kan få en tid nio minuter efter att man ringer, skulle inte då den sjuksköterskan hjälpa telefonkötanten så att dom faktiskt fick några patienter.

min vän som bara har några månader kvar på sjuksköterskeprogrammet lär ju bli klar innan min vårdcentral svarar i telefon. kanske kan hyra in henne?

Nu har jag suttit med telefonen mot örat i flera timmar för att nå vårdcentralen, för att i alla fall lyckas få ställa mig i telefonkö. men icke. uppsala är en bra stad på så många sätt, men inte när man vill ha tag i nån liten läkare...

jag är övertygad om att jag har dött och blivit återfödd som mästerkock. jag lagar så god mat just nu. och är ledig många kvällar. bjud in dig vettja!

nu har jag fått mat i magen, mer om det kan ni läsa här: http://blandallaandra.blogg.se/mat/

jag är på allvar så morgontrött så att när jag går upp så här tidigt så blir jag sjuk. jag får feber, halsont, huvudverk, jag nyser och har ont i magen. åh, pust och phu!

Jag börjar nu inse vad jag har gett mig och min familj in på. Jag som bara ville till sol och bad och som menade så väl. och eftersom attityden i min familj tycks vara att kanarieöarna är hur trist som helst och min far fick nått grönt i ansiktet när jag nämde egyptien så bestämde jag snabbt, Gambia. Så vi bokade resan.

Nu i efterhand, när jag har läst på lite så kan jag ju glädja dem med att det ingalunda liknar kanarieöarna. Intrycket jag har fått av Gambia efter en timmes slösurfande är att det liknar inget som vi tidigare har varit med om, och vi är en ganska berest familj. En ytterligare sak jag har förstått är att de flesta liknar en resa till Gambia med en kärlekshistoria. Men kärlek börjar alltid med bråk.

I min familj har vi en som är rädd för ormar. Inte bara rädd förresten utan hon tål knappt att man nämner ordet orm. En annan har ärvt ormräddslan men har även slängt in en allmän räddsla för spindlar. dessutom så består familjen av en som är maniskt rädd för magsjuka och främmande kulturer. Och själv tycker jag natur i allmänhet och insekter i synnerlighet är obehagligt. I Gambia finns det både det ena och det andra. men jag kan trösta de ormrädda i familjen att jag inte läst om en enda som faktiskt stått öga mot öga med en orm, dom har bara hört talas om dem. De kanske inte ens finns. Dessvärre så kan ju mina ormrädda familjemedlemmar oftast hitta orm på de mest möjliga och omöjliga ställerna.  Jag tror dock att de s.k bumstrarna kommer vara vårt störta problem, jag kommer fortfarande ihåg resan till turkiet...

En annan liten sak som jag noterat nu i efterhand är att man måste vaccineras mot alla sjukdommar som finns, även mot några som antagligen inte finns. Jag har hört att malaria profylax inte är nån höjdare, men botten upp!

Dn har hälsat på i Gambia, läs mer här.

trots allt detta ser jag fram emot resan. Jag tror att det kan vara bra för oss att bli lite kulturkrockade ibland. Dessutom kanske jag kan drabbas av lite välbehövd hemlängtan...

Du svarar inte på mobilen, jag behöver följande:
Några uppmuntrande tillrop om att mina påsar under ögonen inte alls syns och att det inte ser ut som att jag sovit i bara två timmar.
Bjudas på frulle, jag skulle uppskatta nybakta scones.
Ta med en dubbel rooibuste också.
Och nått pms-dämpande, jag hatar alla just nu.
Jag tror vi kommer prata systerigt, ta med näsdukar, min näsa blir så frasig att toapapper.
På tal om toapapper, det är snart slut, ta med ett par rullar, jag gillar icas bäst.
Ett par rena strumpor skulle vara guld.
Och tvättmedel. Har du tid att tvätta också?

ses snart? puss

Jag har blivit en riktig liten bullmamma, fast i modern variant, bakar inte onyttiga kanelbullar utan lagar nyttig mat.  Det är min syster som blir bortskämd den här veckan. Igår bakade jag nyttig shepards pie med massor med dyra kantareller. En nackdel med min syster är att hon inte gillar svamp så jag var noga tvungen att kontrollera att hon åt upp allt och att inga dyra svampar slängdes. Hon åt upp och verkade nöjd. Som efterätt fick hon rårivna morötter som hon glupskt slukade.

Idag bjöds det på fiskgratäng med extra dill och handskalade räkor. det verkade också gå hem. Hon åt med god aptit. Till efterätt idag serverades punchglass, men det missade syster för då hade hon gått hem.

Idag gick jag, inte ett ont anande, upp och in i badrummet. Där hade någon ställt min dusch-bad olja på golvet, precis innanför dörren och inte stängt locket. Denna någon hade sedan vält flaskan och låtit den ligga över natten så att innehållet hade runnit ut och lagt sig på hela golvet, det var halt, det var mycket halt. Jag tycker väldigt illa om denna någon som gjorde detta mot mig, och jag tycker mycket illa om att bo ensam och att inte ha någon att skylla på.

Vurpan jag gjorde går inte att beskriva, jag gled på en fot frammåt, jag vevade med armarna, fick inget grepp med andra foten. Tillslut låg jag i en hög på golvet utan några chanser att ta mig upp. jag fick glida mig fram till dörren och åla mig ut. Ett uselt sätt att vakna, och ont har jag!

Undrar vad som händer om jag somnar med datorn igång i sängen, om den skulle klara en natt med mig och överleva alla sparkar och allt dregel som jag brukar bjussa sängkamrater på. Ty snarkandet lär ju inte störa den?

Nackdelen med att sova ensam är att man måste ta sig hem ensam vilket gör hemresan dyr eller läskig. uscha. Fördelen med att sova ensam är just det, man är ensam. hmmm....

Jag har fått ett träningskort. Det är fint och ser lockande ut i plånboken. Det är så där hurtfriskt som folk som jobbar på träningsställen är, det vill användas. Det lixom viskar åt mig att jag är ett fetto som inte använder det, att jag är lat och saknar karaktär.

Hur ska jag föklara för det att jag inte alls är lat, men att jag bland mina 57 par (sic!) skor inte ens har ett endaste par som ser ut som ett par skor som kan användas vid träning. Och att jag bland mina mängder av kläder inte har något som passar in på ett gym. Den enda träning det där kortet kommer ge mig är den lilla extra tyngden i min plånbok.

Hittade en bok idag. På loppis. Ensam i en hylla stod denna mycket speciella bok bland massor med andra, inte lika speciella böcker. Det som gjorde den här boken mycket speciell var inte bara att den var skriven av en av mina absoluta favoriter bland författare, inte heller att det var en bok jag inte läst men länge letat efter. På första sidan stod det, med mycket elegant stil, handskrivet "Med vänliga hälsningar från författaren.". Och hur häftigt är inte det. En bit svensk kulturhistoria, för fem kronor, på loppis.